Trädgårdsmästare – det är något visst med dem. Deras händer bär spår av hårt arbete. Och deras kunskap är ovärderlig för den som vill lära om odling och växter. Fast de trädgårdsmästare som kunde allt från växthusodling till att okulera rosor är på väg att dö ut.
En av de sista hjältarna, Magnus B. Nilsson, fyllde 100 år den 29 november 2006. Han har gått den långa vägen, började som trädgårdselev, arbetade sig upp via skånska slott och Alnarp och drev sedan egen perennplantskola i mer än 50 år.
Det är stort.
Mina egna rötter är också jordiga. Morfar hette Henning Svensson och hade handelsträdgård i halländska Harplinge. Hos honom kunde man köpa både tomater och orkidéer som snittblommor. Mitt bleka minne är doften av krysantemum i växthusen på hösten.
Pappa, Arthur Persson, är nog ändå den som lärt mig mest. Utan att han visste om det. På mina föräldrars plantskola i Blekinge sprang jag som barn och fick med mig en massa kunskap om latinska växtnamn, beskärning och tidpunkt för plantering. Det fastnade och sitter än.